Veckans föremål: 19. Billiga smycken

Appropå Pernillas "Trött på prylar"-utmaning denna vecka så är temat för veckans föremål passande nog assessorer. Jag använder sällan smycken, inte för att jag har något emot dem, jag är bara inte van att bära dem. Sedan jag var liten har jag förknippat smycken med speciella tillfällen och inte vardag.

På bilden nedan syns tre halsband från en väldigt liten samling. Alla tre är av billigare sort från butikskedjor med massproducerade smycken. Jag tror de kostade mellan £10-20 stycket, en försynt summa jämfört med smyckena i Burlington Arcade i London.
Det silver/blåa till vänster köpte jag på impuls på Gatwick för några år sedan i en svår period som en slags utmaningen att våga gå utanför mina vanliga ramar och våga förändra mig. Symboliskt tror jag att min tanke var att jag skulle börja med något enkelt så som använda halsband, men i realiteten kan antalet gånger detta använts räknas på en hand. Halsbandet i mitten inhandlades för att det var snyggt, tror jag men har nog bara använts 1-2 gånger. Det sitter tajt och passar stilmässigt inte någon av mina klänningar (eller min personliga stil för den delen) så det borde väl få ett nytt hem snart. Det lila längst till höger köptes i somras för att matcha en klänning till ett bröllop (tveksamt om detta är en legitim anledning till köp) och är flitigare använt då det matchar betydligt mer i min garderob.

Många av smyckebutiker säljer massproducerade produkter med "ädelstenar" till väldigt låga priser. Det känns lite som att kommande generationer inte längre kommer vilja ärva våra smycken på grund av dess värde. Det får mig lite att fundera över värdet på riktiga ädelstenar och metaller. Guldpriset må vara högt och det är kanske motiverat eftersom det tycks vara tradition att nyförlovade och nygifta utbyter ringar. När jag gick runt i diamantområdet i Birmingham i höstas hävdade var och varannan juvelerare att de hade förmånliga priser. I England tycks de flesta yngre kvinnors förlovningsringar ha minst en diamant samt vara nyinköpta. Säga vad man vill om de kungliga, men de återvinner åtminstone sina juveler, förlovningsringar går i arv och diamanter plockas av de gamla kronorna för att passa den nya monarkens. Kanske är det dags för mig att inse att diamanter varken är så exklusiva eller stora längre.

En mindre trevlig bieffekt av massproducerade smycken är märks i arbetsförhållandena för dem som förädlar stenarna och som utsätts för risken med stendammslunga (silikos). Läs Sjukt billigt: Vem betalar priset för ditt extra pris? av Jörgen Huitfeldt, Thella Johnson och Ola Wong och skaffa dig en alternativ bild av smyckeskedjor som Glitter. Boken får i alla fall mig att känna dåligt samvete över att jag köpt dessa tre halsband.

Kommentarer